Åren går. Nu har de gått 2 år sedan du lämna oss. Men än idag så kan ja komma på mig själv att tänka att ja snart kommer se dig. Att du snart kommer och hälsar på. Känns fortfarande konstigt att du inte finns längre. Men för varje dag som går så inser man att man aldrig kommer se dig igen.
Du va en enastående människa av de mest unika slag. Alltid glad sprallig och hade en sådan positiv energi som smitta av sig till tusen. De va roliga år vi hade med dig iaf och ja tackar gud för att ja fick lära känna dig &  ha dig som min vänn. Jag önskar bara att vi hade fått haft kvar dig i många år till. Men livet är orättvist och som dom säger, Gud plockar hem sina änglar först !