6 Månader har nu nästan gått sedan jag låg i karlstad med sån jävla smärta. Men oxå en smärta som förvandlades till nått fantastiskt !! Det har verkligen varit en resa av 6 månaders lycka och som första gångs förälder så är vi själva väldigt nöjda med vad vi har åstakommit :) Innan hon kom va man ju livrädd att man skulle göra nått fel och skada henne. Att vi inte skulle förstå hur saker och ting skulle göras. ´Men när hon väl kom så va det precis som alla sa, Det faller sig helt naturligt. Det sitter lixom i benmärgen på nått konstigt vis. Vi ville skapa rutiner med vår lilla bebis ganska så tidigt och det va en del som man märkte höjde på ögonbrynen när vi berätta att hon sov i egen säng i eget rum redan när hon va 2 veckor, att hon åt bara var 3 timma. Hon va inte vaken mer än 2 timmar åt gången.Fick lägga sig vid bestämmd tid för kvällen. (om vi va hemma) Inte skulle bäras på hela tiden då jag viste att min rygg kommer aldrig palla det när hon börjar väga mera. Vi fick höra att man kan inte skaffa rutiner till ett sådant litet barn. Men vi va fast bestämda att vi skulle försöka. Jag vet inte om det är dessa rutiner som gjorde att hon började sova hela nätter redan vid 1,5 månads ålder. Att hon tycker att det är helt oki att sitta för sig själv och dola med sina saker, att man oftast kan lägga henne i sängen och hon somnar av sig själv. Jag har ingen aning. Vi är ju bara första gångs förälder. Men det viktigaste är ju att varje familj får göra det till sin grej att ta hand om sitt barn. Det finns inget rätt och fel så länge barna inte far illa. Vi är olika individer och lever våra liv olika och det är bara att acceptera. Ofta har vi fått höra att vänta det jobbiga kommer, att hon tex, kommer sluta sova hela nätter. Men nej.. vi sitter inte och väntar på att det ska bli jobbigt. Vi njuter av våran underbara bebis. Hon har utvecklats till en bedårande liten varelse. Kärleken lyckan.. Ja jag vet inte hur jag ska förklara det. Det är helt annorlunda :) Men ni mammor där ute ni förstår vad jag menar. När det kommer fram människor som man inte känner när man är ute och säger att vilken söt liten bebis ni har, ja man växer sig flera mil lång och står där stolt och bara njuter av att det är vår lilla söta bebis. Våran bedårande lilla prinsessa :) Så med 6 månaders erfarenhet säger jag som så till alla med barn eller väntar barn. Gör det till er grej och skit i vad andra tycker. Det är ju er lilla bebis, inte någonanans :)