Ja då va 1 vecka över tiden förbi. Trodde faktiskt ärligt talat inte att jag skulle sitta här då med magen i vädret fortfarande. Trodde hela tiden att vår lilla bebis skulle komma 2 veckor för tidigt. Livsfarligt att tänka så vill jag lova. Börjar bli smått apatiskt till mitt eget liv nu. Jag öppnar ofta min stora fina garderob och känner på alla kläder som hänger där och ropar -Använd mig nu !!!   Med så här nära så vill ja inte sätta på dom och tränga ut dom. Jag vill ha mina fina kläder att hoppa i sedan när magen är borta och vätskan försvunnit. Min passion här i livet har alltid varit kläder,skor och väskor så frustrationen är enorm men ja vet och kan iaf säga att nästa vecka är vi föräldrar :) Konstigt.. Har fortfarande inte vant mig vid den tanken. Att den som ligger där inne är vår. Att det är våran skapelse och vårt kött & blod. Att tack vare denna lilla varelse så kommer vi alltid ha ett speciellt band till varandra ja & Daniel :) När jag tänker på det så blir jag alltid lika glad. Han, min prins som har tagit mig med storm och gör varje dag till en dag i paradiset !! Han som jag ska få gifta mig med. Det är lycka det !!!