Barnet sover gott i sin säng fast jag vill bara väcka henne och burra ner mig med henne. Att man alltid ska längta så där extra mycket efter henne just när hon sover..
Lördagen försvann som i ett nafs. Förkylningen vägrar släppa taget om mig och jag ligger nu i hörnet på soffan och tycker allmänt synd om mig själv. Hemmet skulle ha städats, promenader i vår solen skulle ha tagits och tränats skulle det oxå men vad gör man när kroppen säger nej, till och med lägger i va backen. Jo det är bara att lyssna på den och vila sig i form...