Tisdag. I morgon har vi varit här i en vecka. Just nu har jag sådan fruktansvärd hemlängtan. Man blir ju helt apatisk till slut när man ligger här. Nu hoppas jag bara att dom kan säga att nu är ni snart hemma.
Väntar även på svaret om hennes blindtarm va sprucken eller inte. Har nämligen fått 2 olika bud på det !!
Det går iaf framåt. Super kollen på vad hon äter och dricker har tagis bort på henne och vi behöver inte skriva upp precis allt längre. Hon kissade även hela 15 ml i blöjan igår :) va jag bara önska att hon kunde börja kissa själv någon gång.
Det här önskar jag att ingen behöver vara med om. På nått konstigt vis så är det som om att man går omkring i en dimma utan att riktigt förstå att det är vi som är mitt i det hela. Men nu väntar vi på ronden som ska gås och vi får höra vad som gäller idag.

Nu på kvällen har katetern tagis bort på prinsessan. Det hade börjat skava lite på henne så hon fick ont såsom valde att ta ut den. I all fart här så lyckades hon dra ut infarten ur armen så nu har dom lagt emblasalva så dom kan sätta en ny. Så jävla tråkigt men det ska väl gå bra. Synd om henne bara att hon ska behöva gå igenom så mycket. Det gör så ont i mig.
Nu håller vi tummar och tår över att hon ska kissa ordentligt i natt så vi slipper att tappa henne på urin !! Nu måste det bara få vända !!

Jävla skit sjukhus. Så känner jag nu !! Med ett sänka på 185 och ungen kröp om kring på golvet på grund av magsmärtor såtyckte dom ändå att Smilla kunde åka hem så kunde vi fortsätta ta prover i Torsby. Men både jag och Daniel kände att det här känns inte bra alls. Vi tänker inte åka någonstans. Och tur va väl det !! Natt till fredag blev hon genast mycket sämre ( vi kom på onsdags eftermiddag) så när ja då va ut och prata med läkarna så kom den där andra Åsa fram ( ja ni som känner mig vet ju om mitt humör...) då blev ja så jävla förbannad när dom sa att vi ta flera prover. Dom har ju tömt halva barnet på blod och hittar inget. Lite smått hysteriskt tala jag om för dom att nu är det andra åtgärder. Jag va så arg så jag skaka där inne. Helt plötsligt fick ungen komma på både röntgen och ett ultraljud.. Det vi hela tiden fråga dom om det inte kunde va blindtarmen. Men det kunde det inte va. Så små barn får inte blindtarmsinflamation. Lunginflammation där emot trodde dom ett tag. Men hon har ju inte varit sjuk. Inte ens hostat.
Hon fick lite lugnande här på avdelningen och vi åkte iväg med henne. Kom in på ultraljuds rummet och dom börja kolla hennes mage. -jaha säger mannen, här har vi en inflammerad blindtarm. Först blev jag helt lugn. Äntligen hade dom hittat felet på dom !! Men sen ville jag bara flyga upp till avdelningen och hitta den doktor som tala om att så små barn har inte blindtarmsinflamation och skrika allt va jag orka - IN YOUR FACE ditt jävla arsle !! När vi kom upp tillbaka till vår avdelning va jag jävligt tydlig med att förklara för alla vad felet va på henne . Men nu blev det fart minsann. Dom kom och satte en infart på henne. Fick en härlig fin skjorta. Så efter ca 2 timmar bar det iväg till operation med henne och den eviga väntan. Ja gick, ja satt, ja läste och gick ännu mera. Till slut kom dom ut med henne och vi fick gå till uppvaket med henne. Det visade sig att dom hade fått ut den i sista sekund. Området runt där blindtarmen suttit hade blivit inflamaterat och hon är svullen i buken.
Så nu ligger vi här. På avd. 12 för sjuka barn och hoppas att hon återhämtar sig snabbt och inte har allt för ont i magen.

Idag har vi haft en riktigt go utedag efter jobbet. Eftersom snickarna har varit här igen och denna gång bytt alla våra källarfönster så fanns det en del skit att ta reda på ute. Så vi sprang bara in och bytte lite kläder jag och smilla sedan ut igen. Vi sopa och bar fram allt tills pappan i familjen skulle komma hem med bussen. Passade även på att ta en banan/festis fika på trappen i solen.
Hade ju räknat med att tippen skulle va öppen i morgon men när jag började titta efter så är det ju nästa helg. Vi skulle nämligen ha rensat ur hela garaget i morgon för där går det inte att komma in längre. Fick knappt in min cykel.
Hur mycke skit kan det bli av att renovera en hall och ett badrum. Tydligen totalt överfullt.

Ridningen med hästen går framåt och han är pigg som bara den. Hoppas att det fortsätter så. Vill inte ha mera sjukdom och skada nu. Har ju knappt ridit på2 veckor och efter att jag hade cyklat till och från jobbet i torsdags så måste jag erkänna att min rumpa värkte ganska bra :) ovan så att säga !!
I morgon ska jag ta mig en lite längre tur på han och även kräva lite mera form och jobba med bakbenen. Frasse har en tendens att bli väldigt stark direkt som han inte får med sig hela bakpartiet, så stark så det känns som dina armar är 2 meter längre än va dom va innan du satte dig upp i sadeln. Han är ju även en väldigt bekväm herre av sig och gör inte mer än bad han behöver så man får verkligen rida när man ska rida till han. Men det är bara att sätta dig djupt ner i sadeln och jobba arslet av sig. Men det är kul !!
Ibland kan jag verkligen tycka synd om Daniel :) mitt flängande och varje dag åker jag minst 1 timme. Jag uppmanar alla att läsa havrepappans blogg. Då förstår ni hur Daniel har det.
Måste bara dela med mig av ett av hans inlägg som heter :
Om att vara nummer tre, eller sex


Det som jag upplever, och jag förmodar att jag delar den upplevelsen med precis alla andra killar som också är ihop med en hästtjej, är att man aldrig någonsin är nummer ett på listan över viktiga saker i livet.

Jag skulle, med en hyfsat bra gissning, säga att jag befinner mig på plats tre, eller möjligen fyra över viktiga saker i Annas liv. Jag hamnar ju så klart långt efter Lilleman och som god tvåa återfinns förstås hunden. Sen är jag lite osäker på om det är jag eller Fjant som är nummer tre. Det är väl bäst att inte göra sig några illusioner, utan istället bara säga att jag är nummer fyra helt enkelt.

För visst kommer jag väl före katterna?!? Hon är ju till och med lite smått allergisk emot dem. Skulle de där två håriga allergibollarna som bajsar otäckt i kattlådan ändå komma före mig på listan över viktiga saker..? Vid närmare eftertanke så måste jag nog revidera mitt tidigare uttalande, jag är faktiskt bara nummer sex på listan över viktiga saker trots allt.

Som kille till en hästtjej så skall man skratta sig lycklig över att man får lov att vara en liten, liten föl-måne i hennes häst-universum. Om jag skall vara helt ärlig så är min egen påverkan på Annas humör väldigt liten. Det är inte mycket av det som jag gör, eller säger, som får henne varken gladare eller ledsnare. Om däremot Lilleman skulle få lite hosta, ja då skakar hela häst-universum med runt 5.8 på Richterskalan.

Att vara ihop med en hästtjej kräver utan tvekan sin man. Jag vill inte alls slå mig för bröstet och påstå att jag är en extraordinär man, men jag vill ändå idag sända en tanke till alla mina medbröder som också är tillsammans med hästtjejer. Det är fan ingen dans på Paddex alla gånger! Jag vågar faktiskt påstå att det faktiskt krävs en man med ett ganska gott självförtroende för att klara av att vara just nummer två, tre… eller sex.

Att gnälla om prioriteringarna kommer bara resultera i att det först blir dålig stämning hemma, och sen, om man fortsätter gnälla, att man faktiskt blir lämnad. Det finns absolut ingenting att göra åt listan över viktiga saker i livet hos en hästtjej. Hon kommer alltid att välja hästen i första hand, lev med det! Det finns ett gammalt talesätt i hästvärlden: "My husband told me I could choose beteween him and the horse. Damn I´m gonna miss that man!"

Jag älskar hästtjejer, och jag kommer alltid i fortsättningen av mitt liv välja just hästtjejer, om jag nu blir tvungen att välja igen. Det är faktiskt inte heller bara nackdelar med att vara tillsammans med en hästtjej. Till exempel så spelar det ingen som helst roll vilket intresse jag än skulle skaffa mig, hon kan ändå aldrig säga att det är för dyrt, eller att det tar för mycket tid.

Jag funderar på vad jag skall skaffa mig för intresse egentligen. Först tänkte jag börja köra Formel 1 på hobbynivå, men så kom jag på att det är mycket säkrare att flyga än att åka bil. Jag tror istället att jag skall ta flygcertifikat och köpa mig en alldeles egen Boeing 747 och sen flyga runt i världen bara för nöjes skull. När hon sen ringer från stallet och frågar vad det blir för mat så kan jag svara: -Jag vet inte ännu, men jag landar i Buenos Aires på vägen hem och köper något färdigt. Jag tror att vi är hemma ungefär samtidigt…